Bli den person du skulle vara om du inte var rädd

Bli den person du skulle vara om du inte var rädd. Min livsuppgift är att hjälpa både mig själv och andra att formulera en värderad riktning och att undersöka vilka rädslor som hindrar oss från att gå i den riktningen. När jag var barn satt jag i morfars knä och andades in rök från hans cigarr, samtidigt som jag hjälpte honom vända kassettband med ljudböcker som han lyssnade på efter att nästan helt ha förlorat synen. På bordet mellan fåtöljerna i mitt terapirum står nu en tom cigarrlåda från Sandéns Cigarr-import. Den påminner mig dagligen om när jag som barn hjälpte morfar att lyssna på sina ljudböcker genom att vända kassettbanden åt honom. Idag vänder jag inte kassettband, men hjälper människor att vända och vrida på saker, att lyssna på sina behov, önskningar och drömmar, att få syn på de inre konflikter och rädslor som gör att vi lever våra liv som vi lärt oss, istället för att leva våra liv på det sätt vi innerst inne önskar. Det episodiska minnet, (den del av hjärnan som ansvarar över minnen som handlar om oss själva och det vi upplevt), är som en dynamisk lekplats där vi kan omforma berättelser om oss själva. Den amerikanske psykologen, dr. Benjamin Hardy, har sagt: ”Det är inte det förflutna som formar nuet. Det är nuet som ger det förflutna dess mening. Ju snabbare du inser detta, desto friare kommer du att bli.” När pappa hade fyllt 50, (år 2003) fick han reda på att han hade haft en annan biologisk pappa än den han hade trott att han hade. Den berättelsen höll vi för sann under 20 år. När pappa hade fyllt 70, (år 2023), upptäckte vi – genom DNA-släktforskning – att min pappas biologiska pappa i själva verket hade varit – en tredje man. Den tredje mannen hade varit en en handelsresande i gummi. Uppenbarligen inte all sorts gummi. Det visade sig att han hade sålt gummi till Nyköpings första gummiverkstad: Simons Gummi, etablerad 1917. Den gummiverkstaden är nu kontorshotell och inrymmer den samtalsmottagning som jag etablerade 2019: Nyköpings enda privata hälso- och sjukvårdsmottagning med specialistpsykolog, läkare och KBT-terapeut. Jag är legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut och specialist i klinisk psykologi. Titlar som jag är stolt över – och som förhoppningsvis också bär någon slags hjälpsam erfarenhet. Men jag har också en fjärde titel: Den titel som jag har kommit att bli mest stolt över och som jag har haft störst nytta av – både i och utanför terapirummet: nykter alkoholist. Som ung vuxen utvecklade jag ett alkoholberoende som gjorde att jag blev tvungen att helt bryta relationen med alkoholen. Efter ett återfall 2016 fann jag vägen tillbaka genom De tolv stegen. Sedan dess har jag varit nykter och skrivit boken ”Konsten att bli fri – Psykologens guide till De tolv stegen.” Jag föreläser idag, för både vanligt folk och samtalsproffs, om att integrera tolvstegsprogrammet och psykoterapi. Mitt liv har, trots mörka stråk, präglats av en hel del ljus. Förutom att vara psykolog har jag skrivit låtar, spelat i bluesband, arbetat som barpianist på Trosa Stadshotell, spelat på dop, bröllop och begravningar och varit keyboardist i coverbandet ”Peterson & the Sideburns.” 1999 och 2000 var jag revykapellmästare på Tjadden Hellströms ”Lilla Teatern” i Norrköping. Under min vilsna men spännande unga-vuxna-tid gick jag en ettårig utbildning i litterär gestaltning och en ettårig utbildning i dramatikskrivande. Som nybakad gymnasiestudent hade jag förmånen att under ett år få arbeta på Södermanlands Nyheter i Nyköping. Som lokal nöjesreporter med 90-tals-frisyr fick jag intervjua Bad Religion, Björn Afzelius, Björk, Frank Black, Sophie Zelmani, Christer Sjögren, Magnus Härenstam och E-type. De gamla murvlarna på Södermanlands Nyheter lärde mig mycket om kriminaljournalistisk prosa. Att få hänga med den gamle kriminalreportern som, iklädd cigarillröksinpyrd manchesterkavaj, drack konjak med åklagare och kriminalkommissarier, väckte mitt intresse för kriminallitteratur. Om allt vill sig väl så ger jag under 2025 ut min första kriminalroman. Författaren Hjalmar Bergman inleder sin roman Clownen Jac från 1930 med orden: ”Minnet, vårt minne, är en förunderlig sak – nyckfullt, opålitligt, skämtsamt, illfundigt, pinsamt, försvagande, tröstande – men framför allt oumbärligt.” Modern forskning om det episodiska minnet har givit honom rätt. Minnet om oss själva fungerar inte som en dator som lagrar och återger objektivt sann information om vilka vi en gång har varit. Det betyder inte att det inte finns en objektiv verklighet. Men det betyder att det finns ett oändligt antal berättelser om våra liv som vi kan konstruera. Dr. Benjamin Hardy skriver så här i boken Personality Isn’t Permanent: ”Människor använder det förflutna som en ursäkt för att förbli fast i vanor och attityder som hindrar dem från att växa”. Anonyma Alkoholister gav 1939 ut den bok som skulle komma att kallas ”Stora Boken”. I boken, som översatt till fler än 70 språk, har sålt i över 30 miljoner exemplar, beskrivs hur den som noggrant följer De tolv stegen kommer att upptäcka att det nionde stegets löften kommer att infrias. Dessa löften innefattar löftet om att ”uppleva en ny frihet och en ny lycka” och löftet att ”oavsett hur djupt vi har sjunkit, kommer vi att upptäcka att vår erfarenhet kan vara till nytta för andra.” Det nionde stegets löften utlovar också följande: ”Vi kommer inte att ångra det förflutna eller vilja stänga dörren om det.” Om vi vågar hålla dörren till det förflutna öppen så ges vi också möjligheten att undersöka våra rädslors rötter. Som den schweiziske psykiatern C. G. Jung, betydelsefull även för formerandet av tolvstegsrörelsen, har sagt: ”Inget träd, sägs det, kan växa till himlen om inte dess rötter når ner till helvetet.” Tolvstegsprogrammet liksom psykoanalysen och jungiansk analys, ger oss möjlighet att undersöka våra rädslors rötter, våra drifter, önskningar, fantasier och begär, våra skuggsidor och våra karaktärsdefekter. Den kanadensiske psykologen, dr. Jordan B. Peterson, har sagt: ”Jag tror inte att du har någon som helst insikt om din förmåga till godhet förrän du har en viss insikt om din förmåga till ondska.” Petersons ord korresponderar väl med Jungs ord: ”Man blir inte upplyst genom att föreställa sig figurer av ljus utan genom att göra mörkret medvetet. Den senare proceduren är dock obehaglig och därför inte populär.” Vi får dock inte glömma att våra tillkortakommanden också utgör en del av vår potential. Genom att du, som den italienske psykiatern Roberto Assagioli – psykosyntesens fader – uppmanar oss, vägrar att förbli slav åt dina inre spöken eller yttre påverkan, kan du förverkliga din fulla mänskliga potential och bli den person du skulle vara om du inte var rädd. Ett första steg kan vara att släppa taget om att vi kan vara säkra på det vi håller för sant. Min pappa trodde att hans pappa var hans biologiska pappa – i 50 år. 2003 fick han veta att en annan man hade varit hans biologiska pappa. Den sanningen höll i sig i 20 år. 2023 fick vi, genom DNA-släktforskning, veta att hans biologiska pappa i själva verket hade varit en tredje man. Det episodiska minnets lekplats ger oss oändliga möjligheter att sätta gamla och nya sanningar i relation till det vi föreställer oss att vi minns, det vi vågar minnas, det vi glömt eller inte vet men som ändå påverkar oss och det vi önskar att vi kunde glömma eller inbillar oss att vi har glömt. Djävulen bor i vissheten om att berättelsen om oss själva är sann. Den vissheten hindrar oss från att ärligt betrakta våra tillkortakommanden och svårigheter och se att i det vi upplever som nederlag, misslyckanden och brister, vilar ett frö till det potentiella äventyr som väntar oss – om vi bara släpper taget om vissheten. Som Roberto Assagioli har sagt: ”Det finns ingen visshet; det finns bara äventyr." Nyköping, 250101, Håkan Lindholm Doveson